klistrad

som jag skrev i inlägget innan är det inte bara den fabulösa caroline som firar sin bemärkelsedag idag. det är även en annan figur som jag känner rätt så väl. en person som jag inte skäms inför (eller jo, ibland) eller skäms över (eller jo, ibland). en person som får mig att vara lycklig och som jag vet att jag inte skulle klara mig utan. någon som alltid, ALLTID skyddar mig och lär mig. någon jag är så stolt över att jag ibland vill spricka. någon jag kan berätta allt för och skratta med tills vi nästan kissar på oss. någon jag vill aldrig ska försvinna. händer det henne något kommer jag gå under, det finns inget i hela världen som kan ersätta eller ta hennes plats. hon är min etta, min vinnare, mitt guld, min stjärna, min segrare, min mästare, min champion. hon är min syster och idag fyller hon 30.

jag älskar dig min finaste lilla duva.

idag den 19 november är det inte en helt vanlig dag. det är nämligen två viktiga personer som fyller år. och ingen av dem är meg ryan, calvin klein eller indira gandhi, men en av dem är caroline odén.
hon är en tjej på idag 24 jordsnurr som har svar på det mesta här i livet. hon gillar kaffe, sitcoms, nyttiga frön, att röka inomhus och språk. hon gillar inte sommar. hon är en brud jag lärde känna först året på gymnasiet. då hade hon ofta palestinasjal, alfons t-shirt, en jeanskjol man fick skriva på och propagerade starkt för mjölk. hennes röst ekade i korridorerna i den lilla skolan på liljeholmskajen och hon var kanske den smartaste i vår klass. vi har följts åt under åren som gått, kanske inte alltid sida vid sida, men aldrig speciellt långt ifrån varandra.
idag ser carolines liv lite annorlunda ut. idag bär hon gärna moderiktiga skjortor, hippa byxor och tjusiga baskrar. till det matchar hon bredskalmade runda svarta glasögon. hon pluggar juridik och har tillfälligt bosatt sig i lyon där hon utstår ständiga trakasserier från hutlösa fransmän som inte har vett att uppskatta hennes skönhet och karisma.
hon är witty, smart, begåvad, snabbtänkt, rar, driven, duktig, fin, härlig, rolig, het, min vän och idag blir hon 24.

grattis!

(eftersom den här bruden inte heller gillar att vara med på bild är det mest gamla sådana jag har på henne, resten har jag helt kallblodigt snott från hennes fejja)

den här veckan kommer bli en bra vecka. det ska pluggas, skrivas, resas, bakas, firas, kalasas och gratuleras.

på torsdag fyller syster 30 år. älskare!

jag vill fortfarande sova! nu har jag hållt på och fipplat med en massa saker. jag har hittat en klänning jag vill ha, letat present till syster, mätt massa mått, surfat, funderat och druckit vatten.
jag ska försöka slumra in nu. problemet är att jag inte alls är trött. jag är helt jävla klarvaken!


typ så här ser det ut när jag väntar på att somna


jättetråkigt är det.

nu har jag försäkt tillräckligt länge. jag ger upp!
härmed deklarerar jag offentligt att jag slutar försöka sova.
det är ju helt och hållet förgäves att lägga sig i sängen och bara vrida och vända och vänta på att somna.
nu har jag precis ätit en banan och startat upp datorn igen. somnar jag så gör jag det, om inte så nej, då får jag väl skita i det då.
det har varit så här i nästan en vecka och nu pallar jag inte mer. jag är liksom inte mer än människa, jag vill väl också sova precis som alla andra. sova är ju dessutom det jag brukar göra bäst av alla. det är min favorithobby. jag känner mig så där trotsig och uppstudsig som när jag var liten och inbillade mig att jag hade rätt fast jag inte alls visste vad jag pratade om. härmed föklarar jag krig mot icke-sömnen! jag ska piska den med läderremmar och spikplankor. kom an bara!

så här såg mitt kylskåp ut tidigare idag.





inte så mycket att skryta med.
trots avsaknaden av ingredienser hemma kunde jag ändå få ihop det här:


nej jag vet, det ser inte alls gott ut, men det var det faktiskt. tänk vad man kan rota fram ur skafferi och konserver! (märk väl hur jag har varit tvungen att blanda två sorters pasta för att det ska räcka)

imorgon kanske jag handlar. vi får se hur det känns. jag har ju faktiskt några paket snabbnudlar längst inne i skafferiet...

jag behöver handla mat.
jag behöver städa.
jag behöver plugga.
jag behöver diska.
jag behöver strukturera upp mit liv.
jag behöver se över min ekonomi.
jag behöver söka jobb.
jag behöver köpa 30-års present till syster.
jag behöver sortera i skåp och garderober.
jag behöver träna.

jag behöver pepp.

ni som har förfestat med mig det senaste året vet att jag älskar get on the bus och sunshine. nu har äntligen hela albumet kommit till spotify och jag har hittat en ny favorit. den går på repris här på olastorpsvägen medan jag städar och donar. kan redan hela skivan utantill och bla london är också riktigt bra, men den här låten alltså. i bästa lili&sussi-mellanstadiedisco-credd-90tal-sommarplåga-eufori anda. den här låten får mig att längta tillbaka till sommaren 2007 när vi mer eller mindre bodde på f12. ett proppfullt trångt dansgolv, glada männiksor, rosé, soluppgång, vänner, värme och falling. åh!


lyssna på hela albumet. gör det nu!

ok, så här är det nu va. jag har på något mycket märkligt sätt lyckats förälska mig i calle kristiansson som är med i idol. jag har dessutom frågat ut honom på date via hans blogg. väntar nu med spänning på svar.

ryktesspridning var något jag trodde man slutade med i högstadiet. tydligen inte.

time to unleash the bitch?

nyss hemkommen från en välbehövlig avstickare till malmö.
bästaste annika och rasmus har behandlat mig som en liten prinsessa. igår var vi på halloweenfest med hanna, daniel, alexia och östen och idag har vi kollat fotboll, ätit massa mat, snick snackat och meckat med annikas bil innan hon skjutsade mig hela vägen tillbaka till k-town. tack ni!

och behöver jag säga att vi VANN SM GULD!!!!!!

idag vet jag inte längre vad jag gör här. idag ifrågasätter jag mig själv och mina val. jag ifrågasätter allt jag stoppar i mig, det jag ser i spegeln. rannsakar mig själv från topp till tå och tänker att om jag skulle vara lite mindre så kanske jag skulle ha en chans. jag kanske skulle kunna vara den där tjejen som inte direkt blir avfärdad som kompis utan som faktiskt får en chans att träffa någon som kan tycka om mig lite, lite mer.
jag ifrågasätter hur jag väljer mina vänner, hur jag låter folk komma nära alldeles för fort. jag ifrågasätter varför jag är öppen med känslor, varför jag hela tiden låter folk ta utan att ge något tillbaka. jag undrar hur andra tänker. jag undrar när det egentligen är ok att släppa sargen och ge sig in i matchen. jag undrar om jag kan vara elak, ond. jag undrar om jag har nog med evilness i mig för att sabotera för någon annan. undar om jag kan go blair waldorf on her ass.
ibland önskar jag att jag kunde men jag tror för mycket på godhet för att göra såna saker. jag tror att männiksor är goda men blir gång på gång besviken och sårad. den dag jag faktiskt inser att människor är onda kommer vara en sjukt sorglig dag fast jag tror att det också kommer vara lite skönt.

det har varit en ganska stormig dag. vemodig. många tankar har gått genom mitt huvud. jag har vridit och vänt på saker. vridit och vänt och försökt förstå. men jag förstår inte. hur mycket jag än försöker kan jag inte förmå mig att fatta hur hon prioriterade igår. jag sa det till henne idag och det är något jag håller fast vid. bekräftelse kan få folk att gå över lik. och jag vet inte om jag vill ha en sån vän.
jag vill ha vänner som får mig att må bra, som stöttar, som finns där, som vårdar relationer och som jag kan lita på. vänner som har my back.

i natt när jag kom hem från festligheterna slängde jag mig över telefonen och ringde till j. hon är väldigt duktig på att svara fast hon sover, och hon tar sig tid att prata fast hon helst bara vill krypa tillbaka till sängen och d. hon lyssnar på en fullis som sitter ensam i sin säng 70 mil söderut som undrar hur hennes nya vän kan vara så sjukt jävla osmidig.

vissa kvällar vill man helst inte uppleva. vissa saker vill man helst slippa se. igår var en sån kväll. jag upplevde något som rev upp sår från tidigt i våras och såg något som påminde väldigt mycket om den kvällen på berns som slutade med väldigt många tårar i en taxi och sedan fortsatte med väldigt många tårar på ett jobb där man måste vara snygg och pigg och glad.

just nu vill jag bara åka hem. jag vill hem till skånegatan. hem till pappa och mamma. hem till joanna. hem till amina, cattis, emilia, livia, josefine, magnus, oskar, christian, peter, my, gerda, anton, annica, hanna, lina.
hem till att sakna de som har flyttat. hem till de jag vet aldrig skulle göra något som de visste att jag skulle bli ledsen av. hem till min trygghet.

nu är det bevisat. folk är idioter.
speciellt vänner som gör jävligt dumma saker fast de vet att de verkligen inte borde.

jag har bakat surdegsbröd med 4 korns kross. känner mig ganska nöjd.